Om Norrköpings Teaterkompani

Verksamheten startades av ett litet kollektiv av teaterkonstnärer 1996 och har sedan utvecklats att även producera konserter och konstutställningar. Idag producerar vi framför allt teater och vi har ingen fast scen utan litar på att för varje produktion kunna söka upp ett teaterrum tillsammans med en publik, precis som teatern vanligtvis gjort utom de senaste hundra åren.

Vi vill göra teaterkonst, inte underhållning, men den ska också vara underhållande. Vi gör inte politisk konst, utan konst i första hand, men vi hoppas den kan få politiska följder. 

Den konstnärliga plattformen kom till redan i starten,

Och den är egentligen en riktning för arbetet och består av de tre begreppen Kärlek, Ungdom och Realism. Förståelsen för dessa begrepp utvecklas och fördjupas både i verksamheten som helhet och i varje projekt som vi genomför.

Konstnärlig ledare nu och sedan starten: Olov Rasch

Kontakt: Olov Rasch 0730 232155, [email protected]

KÄRLEK är kanske en tro på det goda och att livet är värt att leva, eller i varje fall att göra motstånd mot det destruktiva i tillvaron. I gestaltningen strävar vi efter att skildra en karaktär i sin helhet, inte bara fokusera på t ex det onda eller provocerande. Det ska finnas en ärlighet gentemot publiken inbyggt i arbetet, och i varje fall inte förakt. Kärlek till det verkliga livet, sådant det är, i ständig rörelse, förändring. Kärlek betyder också goda relationer inom kompaniet och till publiken. 

UNGDOM kan kanske ses som ett uttryck för nyfikenhet och framförallt en teater som har nutida liv som utgångspunkt. Det syftar inte framför allt på publikens ålder, utan vill mer erbjuda publiken en upplevelse som i sin tur ger en ny insikt, en ny förståelse, av vad livet är. 
Se världen på nytt.

REALISM ska förstås som att vår egen ärligt upplevda verklighet kommer till tals. Det vill säga att en föreställning bygger på en självupplevd verklighet som någon av oss anser det angeläget att lyfta fram. Det handlar här även om hur en  text ska tolkas och om hur en karaktär ska gestaltas. Begreppet  ska absolut inte förstås som  en språklig stil, en form, utan om att skildra människor, skeenden på ett trovärdigt, sant sätt. Igenkännbart. 
Giltigt.